Djurskyddsregler för Hund och katt

1 § Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn
till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de
orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
I jaktlagen finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas
för att hindra hundar från att driva eller förfölja vilt.

2 § Hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur
må ej vara lös utomhus, såframt den icke hålles inom område,
som är betryggande inhägnat och till vilket utomstående ej äga tillträde.
Hållas får ute i trakten, skall vad nu är sagt gälla även
beträffande hund som visat benägenhet att driva får.

3 § Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela
det beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara
försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd.
Beslutet skall delges hundens ägare eller den som mottagit
hunden till underhåll eller nyttjande. Är det fråga om en hund som avses i

2 §, får polismyndigheten besluta att hunden skall omhändertas
genom myndighetens försorg. Sedan hunden omhändertagits f
år ägaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av polismyndigheten.
Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja eller avliva hunden
eller ta hand om hunden tills vidare.

För omhändertagande gäller i övrigt 35 § djurskyddslagen.

Innan en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande
från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.
Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns,
får hunden, om den ej låter sig tas om hand, dödas av den som äger eller
vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig att snarast
möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten. Beslut enligt första eller
andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas. .

4 § Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får
jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden.
När detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas.
Om denne inte är känd, skall i stället polismyndigheten i orten underrättas.
Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda hunden, om
detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

5 § Den som vill återfå en hund som har tagits om hand enligt 4 § är skyldig
att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader som
omhändertagandet har medfört. Har inte ägaren eller innehavaren,
mot ersättning enligt första stycket, återtagit hunden inom en vecka efter
det att han underrättades om omhändertagandet eller inom två veckor efter
det att polismyndigheten underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden..

6 § Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå att han ej
är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka
åter av den som har vållat skadan. Vad nu stadgats om ägare till hund gälle
ock den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för skada
som orsakas av en tjänstehund när en polisman använder den i tjänsten,
om den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit
påkallat att ingripa mot honom. Vid tillämpningen av tredje stycket
skall med polisman likställas sådan vaktpost eller annan som vid
försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning.

7 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får
dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne.
Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

8 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 § tredje
stycket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som
har meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.
Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 § första stycket döms till penningböter.

9 § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Uppbindning

Om hundar hålls bundna utomhus annat än
tillfälligt ska de vara kopplade till en löplina.
I 10 § av Djurskyddsmyndighetens föreskrifter 
anges hur löplinan ska vara konstruerad och att det ska
finnas möjlighet för hunden att söka skydd i till exempel en koja.

Hundar som är yngre än ett år får endast tillfälligt hållas bundna.
Inomhus får hundar endast tillfälligt hållas bundna och då inte längre
än vad som är nödvändigt med hänsyn till avsikten med åtgärden.
Med tillfälligt menas enstaka och kortvariga tillfällen,
som inte är regelbundet eller ofta återkommande.
Att varje dag en kortare period binda upp en hund kan
därmed inte betraktas som tillfälligt. Som en huvudregel
bör heller inte den tillfälliga uppbindningen vara längre än ca en timme.

Hundar som permanent hålls i rastgård eller uppbundna på löplina
bör dagligen rastas på annan plats. Daglig motion och regelbunden
rastning är nödvändig för alla hundar och omfattas enligt
Djurskyddsmyndighetens bedömning av 2 § djurskyddslagen; dvs.
djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
Djurskyddsmyndigheten vill här trycka på att rastning i rastgård eller på
löplina normalt inte kan anses vara tillräcklig.